Novell, del 1 - Slutet

   
  Mitt liv började med slutet. Jag minndes det så väl. Jag mindes allt, det var så starka minnen. Minnen, minnen, minnen.


     Jag hörde hur en av dom ropade med anfådd röst bakom mig "Stanna! Det är farligt att fortsätta!" Men jag ignorerade hennes välkomnande röst och fortsatte. Jag hade mitt nyfödda barn i famnen. Hon skulle överleva, det visste jag. Rösterna bakom mig ville inte ha tag på mig, de ville ha Lucy. Men de skulle inte få henne, inte så länge jag levde. Jag sprang ut genom skogen och kam fram till en flod. Nu skulle jag inte kunna fly längre. Nu kom slutet. Men vad skulle jag göra av Lucy? Jag var tillräckligt långt framför dom, så jag beslutade att lägga Lucy vid sidan av floden, bland massa grenar och ris. Det var många som gick här, så någon måste hitta henne. Jag la henne ned och sa "Jag älskar dig Lucy, glöm inte det." Och sedan sprang jag bort till floden, och hoppade i.
Jag kunde inte simma iväg, det var för stömt. Hoppas att de såg det, så de inte hoppade efter mig. Jag blev nerdragen mot botten gång på gång, men jag kunde simma uppåt igen några gånger, men sen tog orken slut. Jag kände hur jag sjönk mot botten. Det här var slutet. Döden var enkel. Jag somnade in en sista gång, men jag hann tänka på Lucy. Jag älskade henne verkligen. Men nu var det slut.



Som tyr var var det en i byn som hittade mig, där jag låg bredvid floden, och inte de som jagade Mamma. Jag hade bott hos herr & fru Morgan sen jag bara var några veckor gammal. Jag hade ett bra och normalt liv. Men jag hade en livsfråga.

Vilka var det som jagade mamma? Och varför ville dom ha tag på mig? Det var någonting jag funderat på hela livet.



Del två kommer antingen ikväll eller imorgon :) Var den bra hittils? <3

Jag vill iaf ha en kommentar, annars är det inte värt tiden stt fortsätta <3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0